Jag har alltid försökt att vara positiv och hoppas på det bästa vad det gäller min sjukdom. Tyvärr har jag försämrats i snabb takt under det senaste året, speciell senaste månaderna. För några dagar sedan kom jag hem från ett sjukhusbesök som varat i en månad. Jag kom in med akuta smärtor och röntgen visade att min tunntarm var så pass utspänd att det fanns en stor risk för att den skulle spricka.

Det är också det som jag känner- hur tarmarna tappar strukturen och blir större och större. Det gör också att de får svårare och svårare att kontrahera och trycka fram maten jag äter. Så nu kan jag knappt äta alls längre. Det blir helt enkelt stop i kanalen som kan vara i flera veckor. Oerhört plågsamt och obehagligt.

Jag tycker jag kunnat hantera min sjukdom bra tidigare men nu är jag på riktigt rädd. Jag känner att jag inte kommer kunna leva länge till med dessa tarmar. Även läkarna verkar vara inne på samma linje och en utredning om tarmtransplantation är nu igång. Jag kommer förhoppningsvis få svar om det blir av under denna vecka. Jag är så nervös för det känns som min enda chans om jag ska orka leva vidare. Så håll tummarna nu för att jag får ett positivt svar!

Det här är den absolut tuffaste perioden jag gått igenom i hela mitt liv och jag tycker att ingen ska behöva uppleva det här. Det är fruktansvärt. Svårt att hålla modet uppe och ångesten på avstånd och då ska tilläggas att jag inte är en speciellt oroad personlighet egentligen. Men det här är en så extrem situation där jag får vara med om hur det känns att gå sönder inifrån. Trodde aldrig att jag skulle bli så här dålig så snabbt.