Jag vet att många känner skuld inför att de har insjuknat. Och om det inte är för just själva sjukdomen så känner många skuld inför vad den gör med dem och hur det påverkar deras omgivning.
” det är mitt fel att jag blev så här dålig! ”Nu måste min familj dras med mig och de kan inte resa så som de kunde innan” eller ”Om jag bara inte hade  … så skulle det här nog inte hänt!”
Nog inte hänt.
Precis.
Du hade NOG inte blivit sjuk men du vet inte säkert för sjukdomar är ofta multifaktoriella vilket betyder att det är flera omständigheter som påverkar oss och som också påverkar om vi blir sjuka. Det är oftast inte så lätt som att det är en enskild handling som gör oss sjuka. Därför är det heller inte rimligt att lägga ansvaret på den sjuke själv.
Många sjukdomar har inte ens någon känd riskfaktor – man vet inte varför de dyker upp. Det är många gånger vårat arv – sjukdomen finns på DNA nivå. I dessa fall borde man kunna skriva av ansvaret helt, på direkten. Men jag vet att många sjuka inte känner så – de känner ändå en skuld inför sin omgivning. Så har även jag gjort. Trots att jag levt en hälsosamt liv med mycket fysisk aktivitet, normal kost och på många andra sätt haft det bra i livet så har jag kunnat känna skuld inför andra nu när jag till viss del är begränsad. Eftersom man inte vet orsakerna till kronisk intestinal pseudoobstruktion (det lutar åt att det är en mutation) så känner jag mig inte ansvarig för att jag blev sjuk. Jag hade inte kunnat gjort annorlunda och om jag hade kunnat det så visste jag det inte vilket ju också fritar mig från ansvar. Men jag har ändå känt skuld inför andra, att jag är en börda som ingen annan ska behöva anpassa sig till.

Egentligen spelar det ingen roll varför sjukdomen dykt upp – så länge som individen som blivit sjuk inte fritt och med kunskap om omständigheterna gjort sitt val, kan hen inte heller hållas ansvarig. Man kan ju inte bära ansvar för något som man inte vet om. Det har man ju själv inte valt eller kunnat påverka. Och om man inte kan hållas ansvarig så ska man heller inte behöva känna skuld – den hör inte hemma där ansvaret inte finns. Så jag hoppas att du som läser detta och som känt skuld inför dina medmänniskor och inför dig själv – ska få känna hur den rinner av dig.

Du har inte valt att bli sjuk
Du är inte ansvarig för din sjukdom
Du behöver inte känna skuld

Men som jag skrev tidigare så har jag i vissa fall känt skuld. Nyckeln för att bli av med en eller åtminstone få den att minska,  har varit att inse just det som jag skrev om ovan ( att man inte kan hållas ansvarig för något man inte valt)  och att jag kan tillföra andra saker än det som jag är begränsad i. För mig är det till exempel så att jag inte längre kan springa och resa på samma sätt som innan men istället så kan jag vara en närvarande vän som läser mycket böcker om psykologi och filosofi, och på så vis kan jag bli en bra samtalspartner. Något som jag ju inte hade tid med i mitt förra liv då jag oftast var på vift på något jobb eller träning. Och egentligen så ska det ju räcka med att man inser sitt värde som  människa – att jag inte skulle behöva känna att jag tillför något för att slippa skulden. Jag är inte riktigt där ännu. För mig är det viktigt att känna att jag gör det bästa av situationen och att jag kan få känna mig behövd. Att jag kan tillföra någonting….då blir jag fri från skulden. Men vänta bara, en vacker dag kommer inte skulden att fånga mig ens de dagar då jag inte kan prestera någonting…

Jag och Niklas är nu iväg på bröllopsresa – vi bilar i Sverige/Danmark. Eftersom det varit högst oklart hur jag kommer att må så har vi inte velat chansa och åka så långt. Om jag skulle behöva vårdas på sjukhus så är det lika bra att vara på hemmaplan. Jag hade också en riktigt tung vecka precis innan vi skulle resa så vi var inte alls säkra på om jag ens skulle kunna vara ute om dagarna. Men det har gått över förväntan! Jag njuter fullt ut av att få besöka nya platser och andas den friska ”frihetens” luft. Bara det att inte vara inlagd på sjukhus är en lättnad!!

Jag slänger med lite bilder från trippen.

båthotell i Köpenhamn

Pasta..mmmm

Siluetter

Trädgårdscafe på Ystad Saltsjöbad

Det åkte båtar utanför vårt fönster:)

Vi började i Norrköping sen blev det Västervik, Öland, Ystad, Köpenhamn, Laholm och nu är vi i Simlångsdalen. Vi varvar lyxliv (Ystad saltsjöbad med primitivt boende (vandrarhem och tält) och det funkar toppen. Jag trivs nästan lika bra på finare hotell som i tältet, kanske lite bättre i tältet och närheten till naturen.

Hoppas ni alla har en härlig sommar!!