Hej alla läsare!

Ingenting har riktigt gått så som jag från början trodde. Efter transplantationen gick allt så bra till en början och jag tänkte att det blir hemgång inom en månad. Så blev det icke. Jag fick ju åka till Akckademiska men blev åter sämre och skickades tillbaka till Sahlgrenska. Efter några veckor blev jag åter bättre och flög till Ackis igen men ganska snabbt blev jag väldigt dålig och därför åkte jag för 3 veckor sedan tillbaka till GBG. Man hade nämligen sett på biopsier och röntgen och andra prover att jag hela tiden efter transplantationen haft en blodcancer som kallas PTLD, som man bara kan få efter en transplantation. Det är ovanligt men jag har lyckats få det och det var därför som jag aldrig blev bra efter operationen. Nu får jag behandling här och vi hoppas att jag ska svara bra på den så att jag slipper cellgifter.

Förra veckan var en riktigt tung vecka för mig, jag hade ondare än vanligt och låg i sängen och grät. kände mig också förvirrad och sov nästan dygnet runt utan någon matlust. Så kom onsdagnatt och jag var helt lost – var tvungen att få hjälp till toaletten eftersom jag inte ens förstod vad jag skulle göra med toalettpappret. Det var som att min hjärna inte alls var med och jag kunde inte spänna min högra sida. Jag sa också också konstiga saker till personalen och jag fick feber. På förmiddagen därpå hade en undersköterska kommit in på mitt rum och hört att jag låg och jämrade inne på toaletten så det blev akut larm och där låg jag avsvimmad , på mage med pannan i golvet i en stor blodpöl. Såg nog ut som att jag var död typ. Själv minns jag bara en väldig obehagskänsla som gick genom kroppen när jag satte mig på toaletten och hur jag tappade kontrollen över hela kroppen och bara föll ihop. Sen är det svart.

Jag blev då skickad på hjärn-röntgen, hade troligtvis fått hjärnskakning och sen väl på intensiven så förstod man att jag hade fått en septisk chock (blodförgiftning). Det var därför jag svimmat. Men det var väldigt obehagligt att förlora kontrollen över hjärnan, det är liksom allt man är…..läskig upplevelse och hoppas jag slipper vara med om det igen. Nu har jag återhämtat mig iaf.

Stor kram till er alla!!