Antibiotika. Ojojoj vad den har gjort stordåd med min mage! Det är som att få en ny. Jag mår så mycket bättre. Har kunnat börja röra mig mer normalt igen. Kunde tex inte hoppa så mycket förut eftersom att magen kluckade och värkte. Men nu låter den inte på samma sätt längre. Och den spänner inte upp sig. Och jag behöver inte ta fis-pauser. SÅ SKÖNT! kunde inte hoppas på så positiva resultat av en antibiotikakur men är naturligtvis otroligt glad och tacksam. Och vad händer när Inéz är glad?? jo ,då kommer den kreativa sidan igång. Idésprutan har vaknar till liv.

Jag har de senaste, låt säga, ca 4 åren funderat över vad jag vill göra med mitt liv. Yrkesmässigt. Jag har lätt att fastna i målbilden av att ha ett yrke  som jag anser vara ”statusyrke” dvs lång utbildning och där lönen sedan är hög. Att jag blivit så fixerad vid att jag ska ha bra lön tror jag faktiskt delvis har att göra med att jag har fått känna på hur det är att vara sjukskriven och då inte ha haft någon möjlighet att påverka min ekonomi. Jag blev ju lite olyckligt sjukskriven första gången precis efter mitt utbildning på 5 år. De sista studie året hade jag inte tagit något studiemedel utan jobbade extra samtidigt som jag studerade. Jag gick alltså precis runt. Så när jag inte klarade av att jobba mer var min SGI (sjukpenninggrundande inkomst) väldigt låg eftersom jag precis var färdigutbildad och inte hade hunnit ha en fast heltidstjänst.. Det blev en hård smäll för mig. Att för första gången i mitt liv känna att jag inte bara kunde ”jobba lite mer” för att lösa situationen. Det var ju just det som inte gick eftersom att jag var så dålig att jag hade svårt att stå. Jag visste heller inte om jag skulle bli bättre. Så det var en tuff tid och det satte nog lite griller i huvudet på mig. Från att tidigare aldrig brytt mig om sparande har jag nu blivit väldigt duktigt på att lägga undan till min buffert. Jag vet ju aldrig hur min framtid ska se ut ekonomiskt. Rädslan av att kroppen ska sluta fungera och så även min arbetsförmåga, finns med mig och den styr till viss del också mina val. Det är en av anledningarna till att jag känner att jag behöver ett välbetalt jobb i framtiden. Jag vill säkra min ovissa ekonomiska framtid.

Men jag tror även att jag har ett behov av att visa att jag kan. En slags prestationsdjävul som jag levt med hela mitt liv. På gott och ont. Den har drivit mig framåt och jag har många gånger trivts i en miljö där man tävlar med varandra. Det är sporrande. Men jag inser också att det finns en fara i att låta sig styras av värden som status och pengar. Risken är att man sen inte finner meningen i det man gör. Där vill jag inte hamna. Jag måste våga släppa mina gamla tankebanor och målbilder och lyssna mer till mitt inre. Vad vill jag – egentligen?

Och de senaste månaderna har jag börjat inse vad jag vill jobba med i framtiden. Det finns saker jag brinner för och skeenden i mitt liv som lett mig i den här riktningen. Just nu snurrar 4 olika företagsidéer runt i mitt huvud, vissa kan man nog sammansvetsa med varandra men jag måste sortera och strukturera i allt jag vill få gjort nu. Det gäller dock att jag vågar, för vägen är inte direkt utstakad utan här handlar det om att göra den själv – dvs att våga tro på min idé och driva det i hamn. Att vara egenföretagare med allt vad det kommer att innebära. Men skam den som ger sig.
Det blir spännande att se hur framtiden kommer se ut. D.v.s det blir spännande att se hur jag formar min framtid. För makten att våga och satsa ligger bara hos mig själv.

Jag vill tipsa er om 2 böcker som jag nyligen läst på temat ”att följa sitt inre” och ”våga tänka nytt”. Dessa böcker är: I huvudet på en banbrytare av Katarina Gospic och Viggo Cavling, Vad vill du egentligen av Erica Falkenström