Det var länge sedan jag kände att jag gjorde något så meningsfullt och spännande som jag gör nu. Podden har växt fram som en reaktion på hela min situation och allt det som jag har kämpat med och den utsatthet och frustration som jag känt när jag blev sjuk. Det är också ett sätt för mig att skapa mening – utan sjukdomen skulle jag inte ha kommit på idén att göra denna podd. Det känns viktigt att få lyfta dessa porträtt av unga som får kämpa extra mycket då deras kroppar inte fungerar på de självklara sätt som många av oss tar för givet. Den ödmjukhet jag känner när jag hör dem berätta och det som detta kan tillföra mig och dig, tror jag är viktiga delar om man vill leva ett liv i tacksamhet.
Jag väljer ut en sjukdom som jag är nyfiken på att få veta mer om och sen börjar sökandet – via mejl, bloggar, kontakter, telefonsamtal, förbund och läkare. Allt för att slutligen komma i kontakt med en ung person som drabbats av sjukdomen. Och sen får jag äran att möta den människan och ställa mina frågor. Får höra den berätta sina starka upplevelser och med öppet sinne lyssnar jag. Försöker förstå hur den personen har det, så gott det går.
Efter min första intervju har jag lärt mig att jag som ställer frågorna ska hålla min glappande käft lite mer stängd:) Men man vill ju så gärna bekräfta, hålla med, berätta liknande upplevelser – göra precis så som jag gör i vanliga fall när jag möter en ny människa. Men när jag på efterhand har lyssnat igenom inser jag att konsten i att göra en bra intervjua ligger i att bekräfta med kroppsspråk, inte med rösten. Ska ta med mig det till nästa intervju.

Kan avslöja att två poddar är inspelade och diagnoserna de handlar om är epilepsi och utmattningssyndrom. Sen har jag tre avsnitt på g som kommer behandla Crohns, MS men även hur det är att leva med svåra fysiska symtom utan att få svar på vad det är för fel.

I måndags fick jag äntligen ta de bilder som jag så länge velat – jag plåtades i klätterställning och i stadsmiljö med droppen. Det kommer bli ett bra omslag till min podd bland annat. Även om bilderna inte är riktigt klara än så kan jag inte låta bli att visa några – jag tycker de blev så himla bra!