Deppiga tider – kommer och går

Nu är jag inne i en tung period. Det är orken och lusten som runnit ur mig.
Det är att vakna och känna oro inför känslorna som ska komma under dagen.
Det är att i vissa timmar tappa kompassen.
Hoppet

Men jag tillåter mig att i stunder inte orka. Bara ligga och kolla på solsidan. Den serien får mig att skratta och glömma. Och den tar ju nästan aldrig slut heller. Perfekt flykt
Jag zoomar ut från min kropp och kan då se att det kommer komma bättre tider. Nu är inte för alltid. Jag har ett mönster av att i vissa stunder bryta ihop – En till två dagar men sen tar jag mig upp igen.
Magen har inte varit sig lik sen efter operationen och jag sliter med att orka med. Speciellt de dagar då jag jobbar eftersom jag får gå emot smärtan så ofta. Och oron över att inte veta när den ska komma. Det har gjort att jag inte vill gå till jobbet längre, jag som i själva verket stormtrivs. Så igår bestämde jag mig för att jag behöver sjukskrivas en period. Igen. Och det nederlaget som jag känner då, den frustration och oro inför att inte klara av mitt jobb, den är stor och kommer med ett moln av ångest. Tänk om jag aldrig blir bättre – kommer jag inte klara av att jobba då? Livskompassen flyger all världens väg och jag tappar modet.

Jag var på släktträff i helgen och det var kul, härligt att få träffa alla! Och träffar innebär mat och det gick förvånansvärt bra för mig. Men sen kom bakslaget – kramper och svullen mage sedan i måndags kväll. Och det går upp för mig att jag inte orkar ha det så här mer, något måste göras, jag måste få bli bättre.
Det verkar nämligen som att stora delar av min tarmflora rubbades under den tiden som jag var inlagd. Inte så konstigt – jag gick ju inte på toaletten på typ 27 dagar, fatta vilken drömmig situation för tarmbakterierna. De kunde i lugn och ro föröka sig och götta sig i den varma och näringsrika miljön som tarmar erbjuder.
För om det är något som ändars efter operationen så är det min bajs och prutt status. Jag känner mig som en levande kompost. Och det vill jag inte vara längre. Så i samråd med läkare är det nu dags att ta i med hårdhanskarna mot de dåliga bakterierna – antibiotikakuren gör entre! Mindre lyckat dock att antibiotikan dödar även de goda bakterierna och att en vanliga biverkan av det är diareé. Det behöver jag inte mer av så att säga. Så det blir nog bra att vara sjukskriven under den perioden som jag äter kuren. Bäst för alla inblandade.

Jag har nu även börjat att under en vecka endast äta flytande kost. För att se om jag blir bättre av det. Men jävla tråkigt är det. Och då är jag bara på dag 2.

Lämna en kommentar