Testing testing….

Hej!

Så jäkla kul att få komma igång med skrivande! Jag har tänkt på det länge men inte kommit till skott. Anledning: rädsla för att misslyckas ( ja, jag har en prestationsdjävul i mig samt ett icke så sexigt jante-tänk som verkar innefatta mest bara mig själv). Jante-Inéz har på ett aggressivt sätt undrat:

Vem kommer vilja höra på dig? En sjuk krympling som nu bara vill få lite uppmärksamhet! Varför ska du förhäva dig och säg inte att du vill bli en sådan som skriver om varenda lunch du äter. Patetiskt. Vem gör så, bara en person med ett oändligt stort bekräftelsebehov!

Men så tillsist sitter jag här ändå och skriver, något som jag lovade mig själv när jag var inlagd på sjukhuset – du måste våga Inéz! Då låg jag i sjukhussängen och peppade mig själv och det kändes som en självklarhet att när jag kom ut därifrån skulle ingenting någonsin vara svårt att våga mer. Jag visste ju hur det kändes att förlora kroppens funktion, att livet inte var förevigt, snarare kanske kortare än vad jag trott, att klockan tickade och ingen tid fanns att förlora. Orädd och stärkt av min upplevelse skulle jag inte längre tveka.

Yeah, right!
3 månader senare vågar jag nu i alla fall. Hälften tack vare mina ”nära döden upplevelser” men en stor del är tack vare ett samtal med min kloka syster. När jag berättade om all min tvekan inför att skriva och rädslan att ingen skulle vilja läsa sa hon:

Men  Inéz , Människor vill höra om andra människor! Du tycker ju om att lyssna på andras historier till exempel.

Ja, så enkelt är det nog. Det gick upp för mig där och då att det behöver inte vara svårare än så.

Jag kommer använda skrivande som ett sätt att bearbeta tankar och känslor. Här berättar jag om mitt liv, det jag är med om och erfarenheter jag gjort. Jag kommer diskutera ämnen som ligger mig nära hjärtat, många av dem som jag ofrivilligt tvingats bli medveten om. Min förhoppning är att jag i framtiden även ska kunna förmedla andra sjuka unga-vuxnas historier. Jag vill bli drabbad av deras berättelser, förstå hur de klarar av vardagen trots sina krämpor. Jag vill att vi genom att lyfta problemen också ska finna hopp – även om allt inte går att lösa kan man i alla fall prata om det (och i bästa fall skratta år det).

Jag har även en starkt önskan om att mina berättelser och ord ska kunna hjälpa någon annan – kanske inbringa hopp eller varför inte gemenskap. Och förhoppningsvis ett gott skratt. Jag använder humorn i det mesta jag gör. Så har det alltid varit för mig. Humorn är min ventil – kan man skratta åt mörkret blir det inte lika skrämmande.

Om jag kan uppnå något av ovanstående har min sjukdom inte varit förgäves.

Varmt välkomna! / Inéz

10 reaktioner på ”Testing testing….”

  1. Älskade Inez! Har äntligen kommit in i Din podd och läst om Din kamp mot sjukdomen! Jag är så djupt rörd över Ditt livsöde, vilken kärlek Du har, vilken livslust trots outhärdliga smärtor Du har, vilken kraft Du besitter, och hoppet, som Du har, om att få slippa smärtan en liten stund! Du är min hjälte! Jag blir så glad när Du berättar om Ditt liv med Niklas! Vilken kärlek! Betvingande allt ont!

    Gilla

    Svara

    1. Tack Barbro! Min förhoppning är att bloggen ska beröra och få människor att tänka till. Det är viktigt att även sjuka personer får synas och höras och jag tror att skrivandet är bra inte bara för mig utan även för läsarna=)
      Jag hoppas vi ses snart (släktträffen)!!
      Stor kram!

      Gilla

      Svara

  2. Kära Inez! Jag läste din blogg när jag kom hem efter släktträffen som för övrigt var mycket trevlig och kärleksfull.
    När jag såg dig igår och jag mötte din blick tänkte jag.
    ” Den här unga kvinnan har mött den andra dimensionen. Döden som existerar i varje livs sekund. Hon har fått en gåva som hon ger. Genom sin blick visar hon sin visdom till oss.

    Visst Inez du har så rätt, Ingenting är självklart. Kroppen är vårat tempel och vi andas in livet NU,nu,nu,nu,nu och döden följer med innan varje inandning.
    Som hur musik skapas
    . Det är tystnadens- ( dödens korta pauser ) mellan de vibrerande tonerna – ( livskraften) som gör musiken och som våra kloka kroppar förstår och lever med dag för dag.
    Du visar ödmjukhet och ärlighet när du skriver och när jag möter din blick.
    Tack så mycket Inez för din ”sjuka” stora styrka!
    ” May the road rise with you ” Inez Kram Sanna.

    Gilla

    Svara

    1. Hej Sanna! Vilken fin kommentar! Vad rörd jag blir av dina ord. Det är så härligt att få den här typen av respons för då vet jag att det jag gör har en mening. Stor kram till dig och jag passar på att skicka en till Olov också=) /Inéz

      Gilla

      Svara

  3. Jag är en sån som gillar människors berättelser. Tack för att du delar din!

    Och, den där Signe är BRA!

    Gilla

    Svara

  4. Vill endast ge dig en kram!
    Känner igen, hur du har det, även om jag bara haft en antal tarmvred.(8-10, varav endast två behövt op)
    Kraaam!
    ❤️

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar